Visningar
Tjabba!
Har just "bitit i den varma ärtan" (som J älskar att säga) och tagit igen gårdagens missade visningar. 3 lägenheter på 3 timmar. Det var ju inte så bra resultat! Men blir lätt så när man ska flänga runt hela stan med t-bana och bussar. De första två var på Fredhäll, en lugnare del av Kungsholmen. Dom var fina, men små och lär ju gå upp massor som vanligt. Den ena hade till och med en glimt av vattnet från balkongen och en underbar omgivning runt knuten, med klippor och utsikt. Så det är väl kört! I den sista som låg en bit söder om stan kände jag bara att "neeeej, här ute vill jag inte bo". Då bor jag hellre där vi bor nu ju (och det vill inte säga så lite...). Dessutom bodde det tjejer i de två första, och en ensam kille i den sista, så det kan ju ha bidragit till känslan... ;P Men då var man tillbaka på ruta ett igen typ.
Hursomhelst det finns nu störiga typer på dessa visningar må jag säga:
De som barrikaderar lägenheten direkt och tror att dom redan bor där. Skämtar (?) om var dom ska ha möblerna, vilka väggar dom ska riva, vilka andra saker dom ska fixa i lägenheten, och hur dom i allmänhet planerar att bo där. Och det nämns inte, om vi får den... Och självklart provsitter dom alla möbler också!
Sedan finns det dom som bara går in för att sabba, så ingen annan ska vilja ha lägenheten. Någon frågar; "Det finns bra med parkeringsplatser här va?" Den störige svarar såklart, istället för mäklaren; "Ja, än så länge i alla falll (syftar förmodligen på ombyggnationer eller nåt)!" Samt kommenterar högljutt att "här ser det ut som en vattenskada", "den här var ju inte lika fin som den andra" (direkt dom kommer in genom dörren), inspekterar övertydligt och med bekymrad blick olika objekt i lägenheten. Helt enkelt framhäver allt negativt dom kan komma på, så alla andra ska höra.
Sedan har vi självklart skrytaren, som gärna förtydligar för mäklaren att den just nu bor vid vattnet på Sööööder och att den här lägenheten är såååå mycket mindre än den perfekta som den redan har. Fast personen ska visst ändå ha en ny!? Eller dom som tar med sig sina föräldrar med fet plånbok, pratar om vart man kan ha "matsalen" (i en etta). Eller personer som bara har klätt sig som en äkta brat och petar halväcklad på köksbanken och grimaserar då den tittar in i garderoben.
Såklart kan samma person ha flera av dessa stereotyper inom sig. Och har den alla tre, blir den en alldeles extra störig art. Alldeles utmattad går man därifrån... :S
Men en dag, då jäklar! Då ska det bli vi som kniper lägenheten! Förmodligen kommer det måsta vara ett enormt renoveringsobjekt, om det ska ligga där vi vill att det ska ligga. Eftersom invånarna i den här staden uppenbarligen ofta föds med tummen mitt i handen.
Nu Paradise, bye bye!
Har just "bitit i den varma ärtan" (som J älskar att säga) och tagit igen gårdagens missade visningar. 3 lägenheter på 3 timmar. Det var ju inte så bra resultat! Men blir lätt så när man ska flänga runt hela stan med t-bana och bussar. De första två var på Fredhäll, en lugnare del av Kungsholmen. Dom var fina, men små och lär ju gå upp massor som vanligt. Den ena hade till och med en glimt av vattnet från balkongen och en underbar omgivning runt knuten, med klippor och utsikt. Så det är väl kört! I den sista som låg en bit söder om stan kände jag bara att "neeeej, här ute vill jag inte bo". Då bor jag hellre där vi bor nu ju (och det vill inte säga så lite...). Dessutom bodde det tjejer i de två första, och en ensam kille i den sista, så det kan ju ha bidragit till känslan... ;P Men då var man tillbaka på ruta ett igen typ.
Hursomhelst det finns nu störiga typer på dessa visningar må jag säga:
De som barrikaderar lägenheten direkt och tror att dom redan bor där. Skämtar (?) om var dom ska ha möblerna, vilka väggar dom ska riva, vilka andra saker dom ska fixa i lägenheten, och hur dom i allmänhet planerar att bo där. Och det nämns inte, om vi får den... Och självklart provsitter dom alla möbler också!
Sedan finns det dom som bara går in för att sabba, så ingen annan ska vilja ha lägenheten. Någon frågar; "Det finns bra med parkeringsplatser här va?" Den störige svarar såklart, istället för mäklaren; "Ja, än så länge i alla falll (syftar förmodligen på ombyggnationer eller nåt)!" Samt kommenterar högljutt att "här ser det ut som en vattenskada", "den här var ju inte lika fin som den andra" (direkt dom kommer in genom dörren), inspekterar övertydligt och med bekymrad blick olika objekt i lägenheten. Helt enkelt framhäver allt negativt dom kan komma på, så alla andra ska höra.
Sedan har vi självklart skrytaren, som gärna förtydligar för mäklaren att den just nu bor vid vattnet på Sööööder och att den här lägenheten är såååå mycket mindre än den perfekta som den redan har. Fast personen ska visst ändå ha en ny!? Eller dom som tar med sig sina föräldrar med fet plånbok, pratar om vart man kan ha "matsalen" (i en etta). Eller personer som bara har klätt sig som en äkta brat och petar halväcklad på köksbanken och grimaserar då den tittar in i garderoben.
Såklart kan samma person ha flera av dessa stereotyper inom sig. Och har den alla tre, blir den en alldeles extra störig art. Alldeles utmattad går man därifrån... :S
Men en dag, då jäklar! Då ska det bli vi som kniper lägenheten! Förmodligen kommer det måsta vara ett enormt renoveringsobjekt, om det ska ligga där vi vill att det ska ligga. Eftersom invånarna i den här staden uppenbarligen ofta föds med tummen mitt i handen.
Nu Paradise, bye bye!
Kommentarer
Trackback
