Äntligen...
I helgen är J:s lillasyster och hennes kille här på besök. Dom spenderade förra natten här, vilket var trevligt! :) Och idag kom J:s farmor på besök. Också trevligt! Hmm.. Men vart är mina släktingar då.............. *piiiiiik*
Annars jobbar J i helgen så jag och Selma myser på här hemma själva. Lite tråkigt att vara ensamma nu, men jag är sååå glad att jag får ha henne hemma i alla fall. Var så hemskt att veta att hon var inlagd och låg i en liten bur, var dålig, inte visste vad som hände eller vart hon var, utan matte och husse och där dom gjorde en massa undersökningar på henne. Huvva! Har aldrig någonsin sett henne så glad som när jag hämtade hem henne! Min lillis!
Apropå det så körde jag faktiskt bil hela vägen till sjukhuset och hämtade henne, själv. Man klarar uppenbarligen betydligt mer saker när man är under press. Så det är ju bra. Nu ska jag försöka köra lite mer här så det inte blir en sån där inte-köra cirkel som det blev i Umeå (vilket jag nu insett är en väldigt liten stad).
Mitt i all tragik och såklart en massa tankar på att allt hade vart enklare om jag bott hemma i norr, så får man ändå små påminnelser om att det är rätt häftigt att bo här. Små små miniljus i det stora oroliga. Exempelvis den kompetens och resurser det finns här nere (mycket dyrt såklart också, men det är ju inte det viktigaste), vilket känns tryggt. Och det lilla leendet jag för en sekund fick när jag såg att en känd kvinna som jobbar med kungafamiljen satt brevid mig och också väntade på att få hem sin lilla hund. Det lät lite roligt när hon fick honom och dom pratade om vad han varit med om (en fiskekrok var inblandad). Eller den jättesnurvliga sportkommentatorn som var orolig för svininfluensa på apoteket när jag skulle hämta ut medicinen åt Selma. Alla är verkligen lika för livet, oavsett hur mycket pengar, makt eller status man har. Tråkiga saker kan hända alla, OCH händer alla förr eller senare. Även om det känns väldigt orättvist när det gör det. Det går upp och det går ner... Och just nu hoppas jag med allt jag har att det bara ska gå uppåt.
Imorgon ska jag i alla fall jobba, J är hemma på dagen så vi behöver inte lämna lillgumman ensam. Får se hur många såna här som tittar ut då...
Lev och må! Kram
På en sekund
Var tvungen att lämna min lilla älskling för observation och undersökningar.
Snälla snälla låt henne bli bra igen, min lilla ängel.
Det är så otroligt tomt här hemma.
Le Weekend. Vill flytta nu!
Jahapp, då var det dags för uppdatering igen då tänkte jag. Som vissa tycker att man är såå dålig på... ;) Men jag skriver ju långt när jag väl gör det, så det borde väl räknas lite i alla fall.
Den gågna helgen spenderades som så att vi i fredags bara tog det lugnt, åt tacos, såg idol, kikade på hemnet och lite sånt. En riktigt skön fredag efter en hel lång vecka.. Hrrm.. Uttråkande lång för min del, fick bara jobb en dag. :( Men J hade ju jobbat på desto mer och även avslutat ytterligare ett moment, så nu är det bara slutspurten kvar för honom.
På lördagen for vi iväg på en hundutställning i Sollentuna, där vi för första gången sedan jag köpte Selma träffade hennes uppfödare och BROR! Superkul! Som vi längtat efter att träffa honom! ;) Och nybliven svensk och finsk utställningschampion som han är. Det blev ett kärt återseende för hans del eftersom han kände av att Selma ska löpa inom en snar framtid, så han var väldigt på. Vilket hon inte gillade, så hon snäste av honom hela tiden, i bästa när "Amie (kusinens rottweiler)-var-busig-valp-anda". :( Så jag hoppas det blir bättre timing nästa gång vi träffar dom så man får se om dom känner av att dom är syskon på nåt sätt. Därav var det i alla fall väldigt svårt att få någon bra bild på dom tillsammans, men man kan ju se att han är väldigt lik i uttrycket, ansiktet och kroppen. Bara lite större och ljusare! 
Sedan var vi och handlade lite grejer för kvällen och jag "snippade" förbi stan, vilket jag märkt är helt omöjligt. Framförallt en lördagseftermiddag... Hade världens beslutsångest om en kofta jag funderat på att köpa, men bestämde mig tillslut för att avvakta ytterligare ett tag och se om jag hittar nån ännu bättre. :S Som jag alltid gör och sen står jag där utan kläder och måste köpa typ allt nytt. Fast man ska ju inte klaga, i-landsproblem delux. På kvällen kom J:s arbets-/klasskompis och hans sambo, vilket var väldigt trevligt. Vi åt, fikade och babblade hela kvällen. Dom har nämligen varit i samma sits som oss, och dessutom norrlänningar (!! Wihoo) så det blev en hel del prat om lägenheter, lån och sånt grejs. Och dom har precis köpt en lägenhet som dom snart får flytta in i, så man blev inte direkt mindre taggad efteråt.
Därav dagens rubrik, och även söndagens sysselsättningar. Lägenhetsletning och visningar. Vi har blivit rikigt duktiga på det där och gjorde upp värsta planen för hur vi skulle ränna kors och tvärs och hinna ta en selmut-promenad däremellan. Vi började med två visningar på Kungsholmen, hyffsat fina, men trånga, balkonger, men ut mot en stor väg som levde om massa. Däremellan Selmut-promenad i Rålambshovsparken där vi också hann mata fåglarna med kaksmulor. Vi fick då även en lektion i att djuren kan bete sig lika illa som oss människor. Det var en elak fiskmås som simmade längst bort, men när jag kastade flög den fram som en kanon framför alla änderna, skrek som en galning så dom kom av sig och lyckades på så sätt sno åt sig deras mat. Sånt beteende gillas inte.
Sedan skulle vi "snippa" förbi en egentligen för dyr lägenhet i Hornstull, men som vanligt så skulle man svänga av åt höger fast man skulle åt vänster så vi hamnade helt lost, i bilköer och tillslut var vi framme i slussen. Skulle guida J till en väg som jag visste gick därifrån, men i stress och filbyten blev det helt fel håll och en låååångsam tur förbi slottet och Grand Hôtel innan han äntligen kunde vända. Inte varje dag man åker bil på så flotta ställen inte!
Tips till alla som ska köra bil i Stockholm: Kör aldrig MOT staden, runt är okej. Vänd så fort du inte vet exakt vart du är. Och se för guds skull till att ha ordentligt med bensin i tanken, annars kan det bli nervöst. Bah!
Så vi missade två visningar på det viset! Halkade i sista stund in på en extra som vi egentligen inte hade tänkt gå på. Och gissa vilken som var finast. Den såklart! Den hade ingen balkong tyvärr, men sekelskifteslägenheter är ju verkligen the shit! :) Fräscha iaf! Blir spännande att se hur mycket den kostar i slutändan. Ska nog dit på omvisningen om ett tag och kolla lite noggrannare.
Vill verkligen hitta något eget nu alltså. Visst är det lugnt, grönt och nära stan här, men vi tycker inte att det känns som att vi bor i Stockholm här och det var väl det som var meningen med hela flytten. Det bor många äldre här och om det är därför vet jag inte, men det har en förmåga att lukta urin i trapphuset. Och de enda människor som syns till på dagarna är hemtjänsten och som jag tror jag skrivit förut försökte dom ju tom gå in här en gång när jag låg och sov efter att ha jobbat natt. Vi har en "pappersdörr" så allt hörs in och ut, bla en papegoja eller vad det då är. Som i perioder går på högvarv och visslar nån typ av melodi som nästan låter som glassbilens, gång på gång. Sedan låter den som plinget på en gammal skrivmaskin, eller som om man skulle smälla nåt vast/hårt i metall typ. Gång på gång. Nästan så man ryser av det ljudet. Sedan längtar man ju såklart efter sina egna möbler/grejer och jag har riktig inrednings/fixar-abstinens. Tänk er att gå omkring på stan och se allt snyggt men inte kunna köpa nåt eller göra nåt med det, för att det inte är någon idé. I-landsproblem även det. Men som vi diskuterade i helgen, det betyder så oerhört mycket att kunna känna att "nu kommer jag hem". Hoppas vi hittar nåt bra snart!
Nåja, dags att börja runda av. Istället för dagens tips tänkte jag ta upp den gågna veckas tre konstigaste personer jag sett.
- En japan (grupp turister förmodligen) som bar ett stoort vitt munskydd i Gallerian. Har jag missat att svininfluensan plötsligt kommit nu eller!?
- En mamma som gav ordet "effektiv" en ny innebörd. Hon var på promenad i höstsolen med barnvagnen och gick och läste en bok samtidigt. Farligt om hon skulle råka glömma av sig och trampa ut på vägen.. :S
- En gammal gubbe som påminde om Robin Williams i utseendet och rösten, som letade burkar och hade drabbats av en släng schizofreni. Men verkade vara på toppenhumör ändå! Det var alltifrån "vad tar ni för valpen där i fönstret" till Olof Palme och Göran Persson som skulle gifta sig med en "tjäling" och "tjälingen" gick på syrgas... Med olika röster såklart beroende på vem det var som pratade.
Ha det så bra ni där ute!
