Helgen
Sedan gick vi upp till Fåfängan, där vi satt och solade och kikade på utsikten. Det är kul med Stockholm att, fast än det är en så stor stad och man tycker att det borde vara väldigt platt, så finns det många höjder att gå upp och kika på. Vet inte varför jag är så faschinerad vid utsikter, men det kanske har nåt att göra med att man får känna sig väldigt liten ett tag. Och del i något väldigt stort. Och självklart är det ju väldigt mäktigt att kunna se så långt och mycket samtidigt. :)
På kvällen packade ner lite mat och åkte iväg till Fredhällsklipporna och grillade. Drack lite Asti, åt jordgbbar, dinglade med benen från klipporna och firade väl lite in vår ankomst till staden. Samt J:s semester. Superhärligt ställe även det, så det blir helt klart fler gånger.
Sedan har vi också hunnit med en sväng förbi Långholmen och badet där, samt Kungsholmen och strandbadet där. Måste ju söka sig till det vattenställen som finns när det är så varmt som det varit de senaste dagarna! Dock saknar jag Gläntan, Havsbadet m.m. där det är lite lättare att hitta en plats. Var så sinnessjukt fullt på Långholmen så man rymdes knappt med sin handduk.
Och igårkväll blev jag förkyld och fick en hemsk huvudvärk, så nu har jag feber och mår allmänt blä. Kanske inte så oväntat då värmen orsakat en del sömnsvårigheter och man inte heller ätit som vanligt. Mer frukt till folket! ;)
Ha det så bra alla, kram kram!
En högt rankad midsommar-helg
Midsommarhelgen är nu över och den var riktigt trevlig! Blev bättre väder än vad jag trott också, vilket gjorde mycket!
Midsommarafton spenderade vi genom att på dagen ta en Selma-promenad på söder, finns ett jättefint utsiktsställe där bland riktigt gamla stengator med jätteläckra byggnader. Och sedan fortsatte vi ner en sväng genom gamla stan. På eftermiddagen åkte vi till J:s kompis flickväns hus, ute i ett fint villaområde i Bromma typ. Tydligen bodde bland annat Fredrik Wikingsson i ett av husen där. Det var i alla fall en trevlig kväll med kubbspel, TP och italiensk-influerad mat. Och massa jordgubbar såklart! Mmmm, det är så gott, och nyttigt! Mycket folat och antioxidanter... ;)
På midsommardagen tog vi djurgårdsbåten över till Djurgården och promenerade runt där och åt en glass. Där fick vi lite mer midsommarkänsla, när det var midsommarfirande på skansen och folk kom med kransar och grejer i håret. Det är verkligen en sagovärldskänsla där med alla gamla hus bland lummiga buskar och träd. Också jättemysigt!
Igårkväll bestämde vi oss för att pröva släppa Selma i en inhägnad här en bit bort, som är gjord för det. Finns det sådana hemma ens!? Superbra ju! Skojar du hon sprang som en gasell när vi kastade "pipen" åt henne! Hon blev helt slut stackaren, länge sedan hon fått springa sådär. :) Hoppas bara att hon inte fått någon fästing nu... :/
Ha re!
Framme i "den stora staden"
Då var den lilla flickan från landet äntligen framme i den stora staden. Tredje gången gillt blev det av, efter diverse velningar och ändringar däremellan. Och jag måste säga att: I'm lovin' it! Jag är helt utomordentligt glad, lycklig och nöjd över beslutet och utförandet. Måste dock erkänna att jag inte kände så första dygnet, då jag var i en smärre kulturchock.
Sent på kvällen lyckades vi i förvirrande Stockholmstrafik äntligen hitta till lägenheten, trötta och sluta efter för lite sömn de senaste nätterna och en massa sista-minuten-flyttande. Grannen som vi skulle hämta nycklarna hos svarade varken på mobilen eller dörren. Men tillslut kom vi på att vi skulle höra med "ordföranden", som vi som tur var fått namnet på, om nycklarna. Genom hans föräldrar lyckades vi då få tag på nyckeln! Pjoh! Vi smög oss in i lägenheten och kunde konstatera att den var väldigt fräsch, och tom... Med gas! Min skräck! Paranoid som jag kan vara ibland. Och ingen brandvarnare heller... (Har inte alla det?) Nåja, vi bar upp hela entouraget och begav oss ut på en promenad med Selma i den tidiga Stockholmsnatten. Vi hamnade i ett väldigt tråkigt radhusområde/gymnasieskolaområde, där man helt verkade ha bortprioriterat det där med gräsklippning och ansning av vegetation på tomten. Fästingar! (En annan paranoia) Dessutom upptäckte vi att vårt hus stod ca 20 m från tunnelbanan, med bl.a en restaurang/pub och begravningsbyrå i huset. Polisbilarna turades om att köra förbi på den ganska stora vägen här nedanför huset. Hmm.. Inte så jättekul bostadsområde tänkte vi, med tanke på vår smått naiva illusion innan. Natten i någon annans säng passerade och morgonen efter ringer mamma för att fråga hur det gått, samt berätta att det skett ett mord ganska nära oss (vilket sedan visade sig vara en väldigt liten bit bort). http://www.expressen.se/Nyheter/1.1601139/tess-var-en-underbar-tjej En 15-årig tjej som blivit mördad av några i sin egen ålder. Tvärs över gatan/rondellen från vår balkong låg skolan de gått på. "Okej, ett mord, ja men det är väl så vardagen ser ut här. Det får man väl ta om man ska bo här." Efter en sväng på ett smockat IKEA (för att köpa lite smågrejs som inte fanns i lägenheten ex. osthyvel, tydligen har inte alla det) och storhandling beslöt vi oss för att åka in till stan med T-banan och se hur J skulle ta sig till jobbet morgonen efter. Samt hälsa på hans kompis som köpt en lägenhet på Kungsholmen. Givetvis såldes inga SL-kort på vår station (vet inte tusan vad dom där vakterna får betalt för, dom sitter ju bara där) så vi fick gå till nästa station som var betydligt sunkigare. Selma tyckte det var kul och spännande att åka T-bana ända tills vi i gången till Centralen mötte typ ett helt tåg eller vad det var, som just ankommit. Då blev hon aningen stressad! Och när vi skulle gå ut ur Centralstationen märkte vi att det var massa poliser där. Genom glasdörrarna såg vi att det var fler utanför. J ökade på min spänning när han sa att "det verkar som att det är nåt på gång här..." med en ovanligt nervös stämma. Funderade en tusendels sekund på att inte gå ut, men tog mig i kragen. Utanför fanns mysko män med skinnjackor och hörsnäcka i örat som stirrade på oss, polisbussar/bilar och en mysko stor, vräkig bil med tonade rutor. Vi smög oss förbi "zonen" och då ropade J: "Det är ju Reinfeldt!" Och där kom han med hela sitt följeslag, satte sig i den stora bilen och en polisbuss körde ut mitt framför en buss och spärrade gatan, så han kunde glida förbi. Tätt följt av ännu fler polis- och civilbilar. Okej, då kändes det ju mer kul än farligt. Trodde ju nästan att det var ett rån, eller ett till mord... Vi fick oss en lång men fin tur efter Norr Mälarstrand i kvällssolen och klarade oss sedan helskinnade hem igen.
Det dygnet var jag inte så säker på flytten. Längtade smått hem. Men när dagarna gick och vi lärde känna området mer, hittade ett jättefint villaområde åt ett annat håll med jättebra rastningsvägar och en bautastor park enkom för hundpromenader. När vi åkt runt till massa köpcentrum med bilen, finns ju inte direkt bara Storheden att välja på här. När vi insåg att inte bara området, utan även hela staden och till och med hela Sverige var chockade över mordet, insåg jag att det nog faktiskt var något väldigt ovanligt. Och allt gick från natt till dag! Att mordet sedan var väldigt "internt" (svartsjukedrama) gjorde att det inte kändes som ett lika stort riskmoment för en själv. Även om man nu självklart får fortsätta vara lite paranoid då och då och tänka sig för när, var och hur man går på vissa ställen. Hela förra veckan var jag på olika shoppingturer och spatserade runt på söder och i stan. I lördags var vi på inflyttningsfest hos J:s kompis och hade det trevligt. Selma gillar som sagt att åka T-bana eftersom hon då kan ligga och kika under sätena på andra hundar som också åker. Det enda jag kan klaga på är att dagarna med sol har varit få, men det kommer väl. Och som kompisarna till den mördade tjejen skrev i ett inlägg: "Det är änglarna som gråter...". http://minneavtherese.blogg.se/ Och det kan jag hålla med om, i alla fall symboliskt sett, för huvva så fruktansvärt hemskt och onödigt. Vi har gått förbi mordplatsen några ggr nu och det är alltid folk som står där. Det ligger fullt av blommor, kort och andra saker på marken. 
Den mördade tjejens motto var, Lev Livet Fullt Ut. Det hoppas vi att vi också kommer göra nu, här i den stora staden.
Kramar till alla nära och kära där hemma!
